Två frågor kring boken ”Kalla det va fan du vill”
- Jag tror att den allra största svårigheten är hur människor ser på varandra. Om man får höra om en familj som nyss flyttat till landet, och att familjen är från Irak, Iran eller något liknande land, tror jag att man nästan automatiskt tror att de har flytt från sitt gamla land, på grund av krig, eller liknande. Det i sin tur leder till att man ser på dessa människor på ett annat sätt, och kanske till och med behandlar dem på ett annat sätt. Ordet invandra är dock ett väldigt omfattande ord, och det behöver inte alltid betyda att man har flytt från ett land, utan även människor som flyttat till ett nytt land av fri vilja är invandrare. Så en granne som ser riktigt svensk ut, och pratar svenska, kan lika gärna ha invandrat från ett grannland, utan att man tänker på det, för du själv ser personen som svensk. Och det tycker jag visar att en väldigt stor svårighet är hur man ser på varandra.
En annan svårighet är språket. Det är inte lätt att flytta till ett nytt land och lära sig ett helt nytt språk, sådant tar tid, och ibland lyckas man inte ens helt, utan man kan ha kvar sin brytning accent resten av livet. Och detta är något som gör att man som person antar att en person med brytning automatiskt har invandrat, men inte av fri vilja.
Jag tror även att bland en av de största motgångarna som finns, är religion. Religioner påverkar de flesta av oss människor på ett eller annat sätt, trots att man inte riktigt tror det själv.
En annan motgång är själva grejen med att flytta till ett nytt land, och anpassningsperioden. Det tar alltid en stund innan man lyckas anpassa sig till nya saker, som till exempel kultur osv. och det kan vara en stor motgång, då man inte riktigt vet hur man skall bete sig mot varandra i samhället, då det blir kulturkrockar.
2. Hur byggs fördomar, hur ska de bemötas och hur ska man motverka dem?
Jag tror att fördomar väldigt ofta byggs utifrån kulturer, och hur man ser på dem. Om man som person i Sverige är van vid den svenska kulturen och samhället, plötsligt får uppleva kulturen i ett annat land, som visar sig vara exakt tvärtemot hur kulturen är i Sverige, är det lätt att skapa sig fördomar om den nya kulturen just eftersom man inte är van vid den, och ser den som främmande och okänd.
Andra fördomar kan byggas utifrån människor man möter, eller människor man är omgiven av varje dag, till exempel på en skola. Något som sägs nästan varje dag i skolan är saker som placerar olika klasser i olika grupper, t.ex. naturare i en grupp, samhällare i en annan.
Och de fördomar som skapas lättast, det tror jag är fördomar om människor som inte är svenska, eller i alla fall de som inte ser svenska ut. Om man bara ser en person som pratar ett främmande språk på gatan, så händer det ofta att man reagerar annorlunda på det.
Fördomar skapas så lätt utifrån nästintill vad som helst, och därför är det svårt att veta hur man skall bemöta dem. Man jag tror att om man får höra fördomar om något, skall man låta bli att döma innan man har satt sig in i situationen kring fördomen, t.ex. fördomar kring kultur. Man skall inte döma en kultur innan man själv varit och upplevt den med egna ögon och ett öppet sinne.
Och det tycker jag även gäller människor, även ifall man har hört fördomar kring en grupp människor eller en enskild individ, så skall man inte själv döma utan att först ha träffat personerna i fråga. Men det är sällan någon som gör det, utan man dömer människor utifrån fördomar man kan ha fått höra från långt håll.
