Analys av boken "Kalla det va fan du vill"
Handlingen
Jag har läst boken ”Kalla det va fan du vill” av Marjaneh Bakhtiari. Boken handlar om familjen Irandoust, om deras liv här i Sverige, och om hur de försöker anpassa sig till den svenska kulturen. Boken består av flera olika handlingar, men alla handlingar har alltid en koppling till familjen på något sätt. Den handlar till största delen om Bahar, dottern i familjen, och hennes vänner, de får hon har, pojkvän och pojkvännens familj. Hon har en svensk pojkvän, vars familj är lite tveksam till förhållandet mellan Markus och Bahar. Bahars föräldrar däremot, är väldigt positiva till förhållandet, och ser på Markus familj som en del av deras familj. De försöker visa detta på alla möjliga sätt, med dem lyckas inte riktigt.
Handlingarna går hand i hand och hänger ihop med varandra, men de berättas av olika personer som alla har en koppling till familjen Irandoust. Det kan vara pappa Amirs vän som berättar om sin familj och sitt liv, eller sonen i familjen, Shervin, som försöker bli så svensk som möjligt, genom att blondera håret. Han lyckades inte riktigt, utan det blev orange istället.
Även fast det är olika personer som berättar om olika handlingar, så har allt ändå en koppling till familjen Irandoust, även fast det inte är en stark koppling.
Det att man får följa olika personer och se hur deras vardag ser ut är något positivt tycker jag, då man på ett sätt får inblick i olika familjers vardag, och ser hur det kan se ut. Även fast boken inte är baserad på en sann historia (vad jag vet), så ligger det ändå väldigt mycket sanning i den, och man kan dra kopplingar till dagens samhälle, och känna igen sig på olika sätt.
Handlingen utspelar sig så som jag uppfattar det över en ganska lång tid. Eller rättare sagt, det är händelser från långt tillbaka, när de precis hade flyttat hit, och det är händelser som är i nutid. Alla blickar tillbaka på något, eller saknar något, eller berättar i nutid om något som har hänt innan.
Jag tycker att det är en mycket trolig handling, då hela boken handlar om hur invandrare har det i Sverige, och om hur de upplever det. Den känns även sannolik, då författaren Marjaneh Bakhtiari verkar vara av utländsk bakgrund, och det tror jag kan bidra till att boken har en så pass trolig handling.
Jag tror att det ligger en del bakom det författaren berättar, att det finns små viskningar om annat än just familjen Irandousts kamp för att förstå Sverige och svenskarnas beteende. Bokens handlingar berättar om olika personer, hur de har klarat av det nya livet i ett nytt land, men även om de som inte klarade av det nya livet. När jag läste på baksidan av boken förväntade jag mig att boken enbart skulle handla om familjen Irandoust, men den handlar även om så många andra, och om så mycket annat. Men även fast den inte alltid handlar om familjen, så anknyter allt som berättas på något sätt tillbaka till Irandoust hela tiden.
Personerna
Det är ganska många personer som beskrivs i boken, men de som beskrivs mest, och först, är familjen Irandoust. De är huvudpersonerna i boken, som allt knyts ihop kring.
Dottern Bahar, är någonstans runt 20, i slutet av boken står det att hon är 22, men innan har det inte uppkommit någon direkt ålder. Hon är den personen som man möter mest i boken, och hon är väldigt speciell. Hon tänker inte som någon annan, och hon vill att alla skall förstå detta. Bahar är väldigt emot allt som har med Sverige att göra, förstår jag det som. Det är svårt att känna igen sig i hennes tankar, eller att relatera till det mesta hon tycker, tänker och gör, men det är en del som är lätt att förstå.
Pappa Amir, fyller 50 år i slutet av boken, men det pratas sällan om någon ålder. Amir är en person med oerhört stora drömmar, drömmar som kan vara svåra att uppnå. Han försöker att vara så svensk han kan, men det är väldigt svårt för honom, då han inte riktigt blir förstådd på det sättet han vill bli förstådd. Han driver under en tid en pizzeria som går väldigt dåligt, inte för att pizzorna är dåliga, utan för att han pratar för mycket med kunderna, så de kommer dit för att prata istället för att äta. Amir tyckte mycket om att vara i pizzerian, då han mötte många vänner för livet, som kunde relatera till det han själv upplevt.
Han är även väldigt ambitiös, och vill så mycket mer än vad han ibland lyckas uppnå, vilket kan göra att han känner sig lite nere ibland. Men med hjälp av familjen så löser sig ofta allt.
Mamma Panthea är den mest ambitiösa i familjen. Hon vill så otroligt mycket, men det är sällan hon lyckas. Man skulle kunna tro att det är något som gör henne svagare, men det gör henne tvärtemot starkare och mer beslutsam på att nästa gång, då skall hon lyckas. Hon är en väldigt bra mamma, som verkligen försöker vara den bästa möjliga mamman för sina barn. Hon har inga nära vänner i Sverige, till trots för otaliga försök.
Sonen Shervin kommer först in som en stor roll kring mitten av boken, men då får man en tydlig bild av hans vardag, omgivning och vänner. Han vill så gärna vara svensk, han vill så gärna att alla skall se på honom som svensk, och inte ställa frågor kring hans bakgrund. Detta har gjort att han kanske inte riktigt har skaffat sig det bästa umgänget, men för honom är det de bästa personerna i hans liv, de accepterar honom som han är, och det gör honom glad. Han är lite av en gangster, tror själv att han är ganska cool, vilket hans familj tittar lite snett på ibland.
Bahars pojkvän Markus, runt 20, är en genomsnäll pojke, med helsvenska föräldrar och en patriotisk farfar. Han är väldigt mån om att kunna umgås med alla i Bahars familj, och om att de skall acceptera honom, något de gör, men som han på något sätt inte riktigt förstår. Markus är en bifigur som alltid finns där, men som det inte berättas något om.
Markus föräldrar Pernilla och Bengt, är de mest svenska personerna någonsin. De försöker förstå Bahar, och vara snäll mot henne, men de lyckas inte riktigt, det kommer alltid ut fel på något sätt.
De är bifigurer i boken, och det berättas inte så mycket om dem heller, utan de är mer som en del av handlingen.
Karaktärerna i boken är skildrade på många olika sätt, och till exempel Bahar, får man se nya sidor av hela tiden, som man inte trodde fanns. Man märker att karaktärerna utvecklas allt eftersom, och det kan vara både positivt och negativt, men man märker på sättet de är skildrade att karaktärerna lär sig av andra, och av sina egna framgångar och misstag.
En stor del av boken handlar om hur karaktärerna utvecklas, och det skildras på många sätt. Markus farfar Bertil t.ex. som är den som till slut får Bahar att inse att hon egentligen inte bär slöja för att hon är muslim, hon bär slöja för att hon vill. Efter detta så slutar hon med slöjan, och hennes familj och hon själv utvecklas av händelsen, och det gör dem starkare.
Personerna i boken är både troliga och symboliska på många sätt. De är troliga för att de beskrivs som helt vanliga människor, och de stöter på många händelser som man stöter på i verkliga livet. De är även till viss del symboliska, t.ex. Bertil, han beskrivs som en patriot, och från vad jag har hört om patrioter, så är det en nästintill exakt beskrivning av Bertil.
Miljö
Handlingen utspelar sig i Malmö till största del, och runt i Skåne. Miljön är inte väldigt detaljerad till alla tider, men ibland när den har en stor del i händelser eller liknande så beskrivs det detaljerat.
Det är en väldigt realistisk miljö, då det som beskrivs mest är olika hus och lägenheter, och de kan ju se ut på väldigt många olika sätt.
Samhället
När jag läste boken så tyckte jag att jag kände igen mig i samhället, speciellt när jag läste det kring Shervins skola, och elever och kompisar där. Det är så som det är i dagens samhälle i stort sett överallt i Sverige, det går nog att känna igen sig på vilken som helst skola i landet.
Jag tror att man som läsare har lätt för att känna igen sig i samhället, och att det kan speglas av det samhälle man själv lever i.
I vårat samhälle idag så ser man på invandrare på många olika sätt, som ofta har sin bas i händelser. Till exempel 9/11, där det var terrorister som kaprade flygplanen och störtade dem i World Trade Center. Eftersom att de som kaprade planen dog i kraschen, har vi aldrig fått reda på vad det var för människor, men man har ju antagit att det var invandrare i något land, och att de var muslimer. Detta har satt en stämpel på alla muslimer, och inte bara muslimer, utan nästintill alla som kommer från t.ex. Irak, Iran, Afghanistan. Man ser annorlunda på dessa människor, och det återspeglas i den här boken, då karaktärerna berättar sina historier om hur de har blivit annorlunda behandlade, även om människorna som har behandlat dem annorlunda inte har gjort det med avsikt.
Som läsare får man en inblick i hur det är att inte vara ”svensk” i dagens samhälle, och vad dem lever med för utmaningar.
Allt som händer i Sverige eller i världen idag bidrar till att man kan sätta en stämpel på olika människor på något sätt, och det beskriver den här boken på ett bra sätt.
En författare som heter Jonas Hassen Khemiri skrev en text kring sina tankar efter självmordsbombaren i Stockholm strax innan jul, och den kan man dra paralleller till, då en del tankar handlar om att hans bröder skulle gömma sig, smälta in i mängden, och inte synas. De skulle inte gå ut med palestinasjalar eller något som fick dem att se ut som om de var muslimer. Det är lite så det är i boken, t.ex. mamma och pappa i familjen Irandoust, de gör allt för att vara så svenska som möjligt, och för att smälta in i samhället. De vill bli accepterade som svenska, de vill bli sedda på som svenska. De lyckas inte skaffa sig samma jobb som de hade i sitt gamla hemland på grund av att deras utbildningar inte är samma i Sverige, och för att deras svenska inte är bra nog. De borde egentligen se detta som sina styrkor, och göra något positivt av det, istället för att smälta in i ett samhälle där alla skall vara en ”svenssonfamilj”. Och det kommer även fram i Jonas’ text, att hans bröder inte skall gömma sig, utan gå ut och synas, gå ut och säga att det inte är de som har gjort det, de är bara en människa med utländskt ursprung som bor i Sverige. De är inga självmordsbombare bara för att de är muslimer eller utländska!
Språket
Verket framställs som en nutida berättelse, och språket präglas av detta, då författaren använder sig av både slang och ett ”ungdomsspråk”, som är lite kaxigare än ”vanlig” svenska. När de unga i boken pratar, så skrivs texten på ett annat sätt, författaren använder sig av ord som ”daj”, ”maj” osv. Författaren skriver på ett sätt rakt av hur unga uttalar orden. Även när invandrare pratar, eller de som inte är så bra på svenska pratar, så skrivs orden av exakt hur dem säger, t.ex. ”mannikhor” istället för människor, eller ”khok” istället för sjuk. Detta gör att texten kan bli väldigt svårläst, då det inte är så lät att läsa orden på det sättet, men det får en även att förstå bättre hur det är för de i Sverige som inte riktigt har lärt sig svenska.
Formen i boken anser jag är ganska fri, författaren skriver och stavar ord exakt som hon känner för, eller som de uttalas av ungdomar i Skåne.
Författaren
Författaren är inte närvarande med egna kommentarer, i alla fall inga som jag har märkt av. Men hon är allvetande och vet vad alla tänker. I boken har hon valt flera berättarperspektiv, det är många olika människor som får berätta sina historier i boken.
Jag tycker att det är det som gör boken så bra, att man får höra olika människors åsikter och berättelser om hur det var innan de kom till Sverige, eller efter de kom hit.
Avsikten
Jag tror att verket har skrivits för att lysa upp lite hur tillvaron för invandrare är i Sverige, och hur man märker av vi och dom effekten. I boken förstår jag det som att invandrare känner sig som dom, och att hela Sverige gemensamt är ett vi, mot dom, inte med dom.
Detta är också något som stämplas utav samhället, och det är återigen händelser som leder till att olika människor stämplas utav samhället.
En händelse som har präglat Sveriges samhälle den sista tiden är självmordsbombaren i Stockholm. Jag tror att de flesta tänkte något i stil med: varför Sverige? Vad kommer hända härnäst? Polisen gick ut med namn på mannen som tog sitt liv, och det visade sig vara en muslim. Vad säger det oss i det svenska samhället? Jo, att det är muslimer som gör sådana saker. Det är självklart helt fel, och jag tror att för att människor skall förstå det, så skall inte muslimer eller folk med utländsk bakgrund gömma sig eller försöka bli svenska, de ska stå ut från mängden, och visa att de inte är självmordsbombare bara för att de råkar komma från t.ex. Irak eller Iran eller för att de är muslimer. En muslim är en lika bra människa som någon annan, och en person med utländsk bakgrund är en precis lika bra människa som en svensk! Man skall inte dra alla över en kam, och det är ett ordspråk som passar bra in på denna bok.
Jag vet inte hur verket har uppfattats ute i samhället, men jag tyckte att det var en väldigt bra bok, och jag fick upp ögonen för det kan vara för invandrare i Sverige.
Alla invandrare har det ju inte på samma sätt, och denna bok tror jag är ett sätt att få ”vanliga” svenskar att förstå hur det är att flytta till ett nytt land och inte kunna språket eller något annat.