RutigMålarFärg - en läsblogg

1.       Vilka är de största svårigheterna och motgångarna som finns mellan människor som invandrar och som ursprungligen bor i landet?

- Jag tror att den allra största svårigheten är hur människor ser på varandra. Om man får höra om en familj som nyss flyttat till landet, och att familjen är från Irak, Iran eller något liknande land, tror jag att man nästan automatiskt tror att de har flytt från sitt gamla land, på grund av krig, eller liknande. Det i sin tur leder till att man ser på dessa människor på ett annat sätt, och kanske till och med behandlar dem på ett annat sätt. Ordet invandra är dock ett väldigt omfattande ord, och det behöver inte alltid betyda att man har flytt från ett land, utan även människor som flyttat till ett nytt land av fri vilja är invandrare. Så en granne som ser riktigt svensk ut, och pratar svenska, kan lika gärna ha invandrat från ett grannland, utan att man tänker på det, för du själv ser personen som svensk. Och det tycker jag visar att en väldigt stor svårighet är hur man ser på varandra.
En annan svårighet är språket. Det är inte lätt att flytta till ett nytt land och lära sig ett helt nytt språk, sådant tar tid, och ibland lyckas man inte ens helt, utan man kan ha kvar sin brytning accent resten av livet. Och detta är något som gör att man som person antar att en person med brytning automatiskt har invandrat, men inte av fri vilja.
Jag tror även att bland en av de största motgångarna som finns, är religion. Religioner påverkar de flesta av oss människor på ett eller annat sätt, trots att man inte riktigt tror det själv.
En annan motgång är själva grejen med att flytta till ett nytt land, och anpassningsperioden. Det tar alltid en stund innan man lyckas anpassa sig till nya saker, som till exempel kultur osv. och det kan vara en stor motgång, då man inte riktigt vet hur man skall bete sig mot varandra i samhället, då det blir kulturkrockar.

2.       Hur byggs fördomar, hur ska de bemötas och hur ska man motverka dem?
Jag tror att fördomar väldigt ofta byggs utifrån kulturer, och hur man ser på dem. Om man som person i Sverige är van vid den svenska kulturen och samhället, plötsligt får uppleva kulturen i ett annat land, som visar sig vara exakt tvärtemot hur kulturen är i Sverige, är det lätt att skapa sig fördomar om den nya kulturen just eftersom man inte är van vid den, och ser den som främmande och okänd.
Andra fördomar kan byggas utifrån människor man möter, eller människor man är omgiven av varje dag, till exempel på en skola. Något som sägs nästan varje dag i skolan är saker som placerar olika klasser i olika grupper, t.ex. naturare i en grupp, samhällare i en annan. 
Och de fördomar som skapas lättast, det tror jag är fördomar om människor som inte är svenska, eller i alla fall de som inte ser svenska ut. Om man bara ser en person som pratar ett främmande språk på gatan, så händer det ofta att man reagerar annorlunda på det.
Fördomar skapas så lätt utifrån nästintill vad som helst, och därför är det svårt att veta hur man skall bemöta dem. Man jag tror att om man får höra fördomar om något, skall man låta bli att döma innan man har satt sig in i situationen kring fördomen, t.ex. fördomar kring kultur. Man skall inte döma en kultur innan man själv varit och upplevt den med egna ögon och ett öppet sinne.
Och det tycker jag även gäller människor, även ifall man har hört fördomar kring en grupp människor eller en enskild individ, så skall man inte själv döma utan att först ha träffat personerna i fråga. Men det är sällan någon som gör det, utan man dömer människor utifrån fördomar man kan ha fått höra från långt håll.

Vi har fått i uppgift i svenska B att läsa en bok som heter "Kalla det va fan du vill" och är skriven av Marjaneh Bakhtiari. Här är de två första uppgifterna som vi fick kring boken.

1.        Sammanfatta boken fram till sidan 89. Vad handlar den om? Vilka personer möter vi? Vilka ämnen behandlas? Etc.

Boken handlar om Panthea Rastegar och Amir Irandoust som har flyttat till Sverige med sina två barn Bahar och Shervin. De har väldigt höga förväntningar på hur det kommer att bli att bo i Sverige, och de försöker göra allt de kan för att passa in, och vara en ”vanlig” svensk familj. Alla förutom Bahar, som gör, tycker och tänker exakt som hon vill.
Fram till sidan 89 i boken, så har det mest handlat om händelser i familjens liv. De är händelser som visar på hur familjen försöker passa in i samhället, hur de försöker lära sig svenska, i alla fall Bahars mamma Panthea, hur de gör för att lära känna nya människor och så vidare. Det är alla händelser som visar på hur mycket familjen försöker passa in. Föräldrarna är väldigt accepterande, och speciellt Bahar har lätt för att övertyga dem att låta henne göra olika grejer. Hon har till och med en svensk pojkvän, som hennes föräldrar gillar.

De personer vi oftast möter är Bahar, som är dottern i familjen, hennes mamma Phantea och pappan Amir. Hennes bror är bara med i bakgrunden, han har sällan en stor roll i händelserna. Andra personer vi möter är Moses, som kallas ”Kungen av Kingston”, Bahars pojkvän Markus, hans föräldrar Pernilla och Bengt, och Markus farfar Bertil.

De ämnen som oftast tas upp i boken har med invandring att göra. Det finns exempelvis ett stycke i boken där det är en tv-intervju med en i kommunalrådet som är invandrare och som diskuterar frågor som hon tycker är viktiga för invandrare i samhället.
Det samtalas även kring de olika typerna av invandrare. Enligt Panthea, så finns det många olika typer av invandrare i samhället.
Ett annat ämne som dyker upp ganska ofta, är det där med att passa in någonstans, att hitta ”sin” plats i samhället. Man får ofta läsa om Bahars mamma, och om hur hon försöker passa in, lära sig svenska och bli kompisar med dem på sin arbetsplats. Hon vill även att familjen skall ta till svenska traditioner, såsom midsommarfirandet.

2.      Formulera två frågor till boken som dels knyter an till innehållet, dels till dina egna tankar och känslor.

1.      En fråga som dyker upp i mitt huvud när jag läste dessa sidor, är varför Bahar är så emot allting. Hon är emot att hennes pojkvän försöker bli omtyckt av hennes föräldrar genom att vara trevlig och hitta samtalsämnen att prata om, och jag tycker hon verkar vara emot sin mammas försök på att lära sig svenska. Eller hon uppmuntrar henne inte i vilket fall. Och det får mig att undra varför? Vad är det som gör att Bahar är emot så mycket olika saker?

2.       Och varför är det så viktigt för familjen Irandoust att bli en ”vanlig Svenssonfamilj”? En stor del av boken sedd ur hennes föräldrars perspektiv handlar om hur de vill passa in och om hur de vill visa att dem är en bra familj med bra, svenska värderingar. Visst att invandrare kanske skall försöka anpassa sig lite till samhället, men det betyder inte att dem ska behöva bli en helt vanlig Svenssonfamilj bara för det. Hur kommer det sig att det är så viktigt för Bahars föräldrar?

/Maiken