1.      Hur ser dispositionen ut?

Texten är uppdelad i en inledning, avhandling och avslutning, och man märker tydligt vilken del som är vilken. I inledningen ställer hon två frågor som hon sedan diskuterar i avhandlingen och ger ett slutligt svar på i avslutningen.

2.      Finns det en röd tråd och hur skapas den?

Det är en tydlig röd tråd, som framkommer ur hennes frågeställning. Hon återgår alltid till den, vilket gör att det är lätt att följa den röda tråden i hennes essä.

3.      Hur använder sig författaren av referenser?
Författaren använder sig av referenser löpande i texten, genom att referera till olika personer, böcker och undersökningar. Hon skriver tydligt i texten om hon håller med de källor som hon refererar till, eller om hon tycker tvärt om. Det är tydligt vilka som är hennes källor i texten, och vad som är hennes eget tyckande och tänkande.

4.      Beskriv språket som författaren använder.
Språket håller en hög stilnivå, men en hel del komplicerade ord. Språket är väldigt passande till typen av essä, då ämnet i sig är ett komplicerat ämne som kräver rätt hög stilnivå.

5.      Skriv ner tre saker som du kommer att ta med dig när du själv skriver.

När jag skriver min essä kommer jag tänka mycket på dessa tre saker:

-          Att ha en klar röd tråd som jag följer.

-          Att tänka på stilnivån i min text, att den varken är för hög eller för låg.

-          Att hitta källor som är pålitliga, och att jag har en del olika källor, så att jag inte refererar till samma källor hela tiden.

Handlingen

Jag har läst boken ”Kalla det va fan du vill” av Marjaneh Bakhtiari. Boken handlar om familjen Irandoust, om deras liv här i Sverige, och om hur de försöker anpassa sig till den svenska kulturen. Boken består av flera olika handlingar, men alla handlingar har alltid en koppling till familjen på något sätt. Den handlar till största delen om Bahar, dottern i familjen, och hennes vänner, de får hon har, pojkvän och pojkvännens familj. Hon har en svensk pojkvän, vars familj är lite tveksam till förhållandet mellan Markus och Bahar. Bahars föräldrar däremot, är väldigt positiva till förhållandet, och ser på Markus familj som en del av deras familj. De försöker visa detta på alla möjliga sätt, med dem lyckas inte riktigt.

Handlingarna går hand i hand och hänger ihop med varandra, men de berättas av olika personer som alla har en koppling till familjen Irandoust. Det kan vara pappa Amirs vän som berättar om sin familj och sitt liv, eller sonen i familjen, Shervin, som försöker bli så svensk som möjligt, genom att blondera håret. Han lyckades inte riktigt, utan det blev orange istället.
Även fast det är olika personer som berättar om olika handlingar, så har allt ändå en koppling till familjen Irandoust, även fast det inte är en stark koppling.

Det att man får följa olika personer och se hur deras vardag ser ut är något positivt tycker jag, då man på ett sätt får inblick i olika familjers vardag, och ser hur det kan se ut. Även fast boken inte är baserad på en sann historia (vad jag vet), så ligger det ändå väldigt mycket sanning i den, och man kan dra kopplingar till dagens samhälle, och känna igen sig på olika sätt.

Handlingen utspelar sig så som jag uppfattar det över en ganska lång tid. Eller rättare sagt, det är händelser från långt tillbaka, när de precis hade flyttat hit, och det är händelser som är i nutid. Alla blickar tillbaka på något, eller saknar något, eller berättar i nutid om något som har hänt innan.

Jag tycker att det är en mycket trolig handling, då hela boken handlar om hur invandrare har det i Sverige, och om hur de upplever det. Den känns även sannolik, då författaren Marjaneh Bakhtiari verkar vara av utländsk bakgrund, och det tror jag kan bidra till att boken har en så pass trolig handling.

Jag tror att det ligger en del bakom det författaren berättar, att det finns små viskningar om annat än just familjen Irandousts kamp för att förstå Sverige och svenskarnas beteende. Bokens handlingar berättar om olika personer, hur de har klarat av det nya livet i ett nytt land, men även om de som inte klarade av det nya livet. När jag läste på baksidan av boken förväntade jag mig att boken enbart skulle handla om familjen Irandoust, men den handlar även om så många andra, och om så mycket annat. Men även fast den inte alltid handlar om familjen, så anknyter allt som berättas på något sätt tillbaka till Irandoust hela tiden.

Personerna

Det är ganska många personer som beskrivs i boken, men de som beskrivs mest, och först, är familjen Irandoust. De är huvudpersonerna i boken, som allt knyts ihop kring.

Dottern Bahar, är någonstans runt 20, i slutet av boken står det att hon är 22, men innan har det inte uppkommit någon direkt ålder. Hon är den personen som man möter mest i boken, och hon är väldigt speciell. Hon tänker inte som någon annan, och hon vill att alla skall förstå detta. Bahar är väldigt emot allt som har med Sverige att göra, förstår jag det som. Det är svårt att känna igen sig i hennes tankar, eller att relatera till det mesta hon tycker, tänker och gör, men det är en del som är lätt att förstå.

Pappa Amir, fyller 50 år i slutet av boken, men det pratas sällan om någon ålder. Amir är en person med oerhört stora drömmar, drömmar som kan vara svåra att uppnå. Han försöker att vara så svensk han kan, men det är väldigt svårt för honom, då han inte riktigt blir förstådd på det sättet han vill bli förstådd. Han driver under en tid en pizzeria som går väldigt dåligt, inte för att pizzorna är dåliga, utan för att han pratar för mycket med kunderna, så de kommer dit för att prata istället för att äta. Amir tyckte mycket om att vara i pizzerian, då han mötte många vänner för livet, som kunde relatera till det han själv upplevt.
Han är även väldigt ambitiös, och vill så mycket mer än vad han ibland lyckas uppnå, vilket kan göra att han känner sig lite nere ibland. Men med hjälp av familjen så löser sig ofta allt.

Mamma Panthea är den mest ambitiösa i familjen. Hon vill så otroligt mycket, men det är sällan hon lyckas. Man skulle kunna tro att det är något som gör henne svagare, men det gör henne tvärtemot starkare och mer beslutsam på att nästa gång, då skall hon lyckas. Hon är en väldigt bra mamma, som verkligen försöker vara den bästa möjliga mamman för sina barn. Hon har inga nära vänner i Sverige, till trots för otaliga försök.

Sonen Shervin kommer först in som en stor roll kring mitten av boken, men då får man en tydlig bild av hans vardag, omgivning och vänner. Han vill så gärna vara svensk, han vill så gärna att alla skall se på honom som svensk, och inte ställa frågor kring hans bakgrund. Detta har gjort att han kanske inte riktigt har skaffat sig det bästa umgänget, men för honom är det de bästa personerna i hans liv, de accepterar honom som han är, och det gör honom glad. Han är lite av en gangster, tror själv att han är ganska cool, vilket hans familj tittar lite snett på ibland.

Bahars pojkvän Markus, runt 20, är en genomsnäll pojke, med helsvenska föräldrar och en patriotisk farfar.  Han är väldigt mån om att kunna umgås med alla i Bahars familj, och om att de skall acceptera honom, något de gör, men som han på något sätt inte riktigt förstår. Markus är en bifigur som alltid finns där, men som det inte berättas något om.

Markus föräldrar Pernilla och Bengt, är de mest svenska personerna någonsin. De försöker förstå Bahar, och vara snäll mot henne, men de lyckas inte riktigt, det kommer alltid ut fel på något sätt. 
De är bifigurer i boken, och det berättas inte så mycket om dem heller, utan de är mer som en del av handlingen.

Karaktärerna i boken är skildrade på många olika sätt, och till exempel Bahar, får man se nya sidor av hela tiden, som man inte trodde fanns. Man märker att karaktärerna utvecklas allt eftersom, och det kan vara både positivt och negativt, men man märker på sättet de är skildrade att karaktärerna lär sig av andra, och av sina egna framgångar och misstag.

En stor del av boken handlar om hur karaktärerna utvecklas, och det skildras på många sätt. Markus farfar Bertil t.ex. som är den som till slut får Bahar att inse att hon egentligen inte bär slöja för att hon är muslim, hon bär slöja för att hon vill. Efter detta så slutar hon med slöjan, och hennes familj och hon själv utvecklas av händelsen, och det gör dem starkare.

Personerna i boken är både troliga och symboliska på många sätt. De är troliga för att de beskrivs som helt vanliga människor, och de stöter på många händelser som man stöter på i verkliga livet. De är även till viss del symboliska, t.ex. Bertil, han beskrivs som en patriot, och från vad jag har hört om patrioter, så är det en nästintill exakt beskrivning av Bertil.

Miljö

Handlingen utspelar sig i Malmö till största del, och runt i Skåne. Miljön är inte väldigt detaljerad till alla tider, men ibland när den har en stor del i händelser eller liknande så beskrivs det detaljerat.

Det är en väldigt realistisk miljö, då det som beskrivs mest är olika hus och lägenheter, och de kan ju se ut på väldigt många olika sätt.

Samhället

När jag läste boken så tyckte jag att jag kände igen mig i samhället, speciellt när jag läste det kring Shervins skola, och elever och kompisar där. Det är så som det är i dagens samhälle i stort sett överallt i Sverige, det går nog att känna igen sig på vilken som helst skola i landet. 
Jag tror att man som läsare har lätt för att känna igen sig i samhället, och att det kan speglas av det samhälle man själv lever i.

I vårat samhälle idag så ser man på invandrare på många olika sätt, som ofta har sin bas i händelser. Till exempel 9/11, där det var terrorister som kaprade flygplanen och störtade dem i World Trade Center. Eftersom att de som kaprade planen dog i kraschen, har vi aldrig fått reda på vad det var för människor, men man har ju antagit att det var invandrare i något land, och att de var muslimer. Detta har satt en stämpel på alla muslimer, och inte bara muslimer, utan nästintill alla som kommer från t.ex. Irak, Iran, Afghanistan. Man ser annorlunda på dessa människor, och det återspeglas i den här boken, då karaktärerna berättar sina historier om hur de har blivit annorlunda behandlade, även om människorna som har behandlat dem annorlunda inte har gjort det med avsikt.
Som läsare får man en inblick i hur det är att inte vara ”svensk” i dagens samhälle, och vad dem lever med för utmaningar.

Allt som händer i Sverige eller i världen idag bidrar till att man kan sätta en stämpel på olika människor på något sätt, och det beskriver den här boken på ett bra sätt.
En författare som heter Jonas Hassen Khemiri skrev en text kring sina tankar efter självmordsbombaren i Stockholm strax innan jul, och den kan man dra paralleller till, då en del tankar handlar om att hans bröder skulle gömma sig, smälta in i mängden, och inte synas. De skulle inte gå ut med palestinasjalar eller något som fick dem att se ut som om de var muslimer. Det är lite så det är i boken, t.ex. mamma och pappa i familjen Irandoust, de gör allt för att vara så svenska som möjligt, och för att smälta in i samhället. De vill bli accepterade som svenska, de vill bli sedda på som svenska. De lyckas inte skaffa sig samma jobb som de hade i sitt gamla hemland på grund av att deras utbildningar inte är samma i Sverige, och för att deras svenska inte är bra nog. De borde egentligen se detta som sina styrkor, och göra något positivt av det, istället för att smälta in i ett samhälle där alla skall vara en ”svenssonfamilj”. Och det kommer även fram i Jonas’ text, att hans bröder inte skall gömma sig, utan gå ut och synas, gå ut och säga att det inte är de som har gjort det, de är bara en människa med utländskt ursprung som bor i Sverige. De är inga självmordsbombare bara för att de är muslimer eller utländska!

Språket

Verket framställs som en nutida berättelse, och språket präglas av detta, då författaren använder sig av både slang och ett ”ungdomsspråk”, som är lite kaxigare än ”vanlig” svenska. När de unga i boken pratar, så skrivs texten på ett annat sätt, författaren använder sig av ord som ”daj”, ”maj” osv. Författaren skriver på ett sätt rakt av hur unga uttalar orden. Även när invandrare pratar, eller de som inte är så bra på svenska pratar, så skrivs orden av exakt hur dem säger, t.ex. ”mannikhor” istället för människor, eller ”khok” istället för sjuk. Detta gör att texten kan bli väldigt svårläst, då det inte är så lät att läsa orden på det sättet, men det får en även att förstå bättre hur det är för de i Sverige som inte riktigt har lärt sig svenska.

Formen i boken anser jag är ganska fri, författaren skriver och stavar ord exakt som hon känner för, eller som de uttalas av ungdomar i Skåne.

Författaren

Författaren är inte närvarande med egna kommentarer, i alla fall inga som jag har märkt av. Men hon är allvetande och vet vad alla tänker. I boken har hon valt flera berättarperspektiv, det är många olika människor som får berätta sina historier i boken. 
Jag tycker att det är det som gör boken så bra, att man får höra olika människors åsikter och berättelser om hur det var innan de kom till Sverige, eller efter de kom hit.

Avsikten

Jag tror att verket har skrivits för att lysa upp lite hur tillvaron för invandrare är i Sverige, och hur man märker av vi och dom effekten. I boken förstår jag det som att invandrare känner sig som dom, och att hela Sverige gemensamt är ett vi, mot dom, inte med dom.

Detta är också något som stämplas utav samhället, och det är återigen händelser som leder till att olika människor stämplas utav samhället.
En händelse som har präglat Sveriges samhälle den sista tiden är självmordsbombaren i Stockholm. Jag tror att de flesta tänkte något i stil med: varför Sverige? Vad kommer hända härnäst? Polisen gick ut med namn på mannen som tog sitt liv, och det visade sig vara en muslim. Vad säger det oss i det svenska samhället? Jo, att det är muslimer som gör sådana saker. Det är självklart helt fel, och jag tror att för att människor skall förstå det, så skall inte muslimer eller folk med utländsk bakgrund gömma sig eller försöka bli svenska, de ska stå ut från mängden, och visa att de inte är självmordsbombare bara för att de råkar komma från t.ex. Irak eller Iran eller för att de är muslimer. En muslim är en lika bra människa som någon annan, och en person med utländsk bakgrund är en precis lika bra människa som en svensk! Man skall inte dra alla över en kam, och det är ett ordspråk som passar bra in på denna bok.

Jag vet inte hur verket har uppfattats ute i samhället, men jag tyckte att det var en väldigt bra bok, och jag fick upp ögonen för det kan vara för invandrare i Sverige. 
Alla invandrare har det ju inte på samma sätt, och denna bok tror jag är ett sätt att få ”vanliga” svenskar att förstå hur det är att flytta till ett nytt land och inte kunna språket eller något annat.

- Jag tror att den allra största svårigheten är hur människor ser på varandra. Om man får höra om en familj som nyss flyttat till landet, och att familjen är från Irak, Iran eller något liknande land, tror jag att man nästan automatiskt tror att de har flytt från sitt gamla land, på grund av krig, eller liknande. Det i sin tur leder till att man ser på dessa människor på ett annat sätt, och kanske till och med behandlar dem på ett annat sätt. Ordet invandra är dock ett väldigt omfattande ord, och det behöver inte alltid betyda att man har flytt från ett land, utan även människor som flyttat till ett nytt land av fri vilja är invandrare. Så en granne som ser riktigt svensk ut, och pratar svenska, kan lika gärna ha invandrat från ett grannland, utan att man tänker på det, för du själv ser personen som svensk. Och det tycker jag visar att en väldigt stor svårighet är hur man ser på varandra.
En annan svårighet är språket. Det är inte lätt att flytta till ett nytt land och lära sig ett helt nytt språk, sådant tar tid, och ibland lyckas man inte ens helt, utan man kan ha kvar sin brytning accent resten av livet. Och detta är något som gör att man som person antar att en person med brytning automatiskt har invandrat, men inte av fri vilja.
Jag tror även att bland en av de största motgångarna som finns, är religion. Religioner påverkar de flesta av oss människor på ett eller annat sätt, trots att man inte riktigt tror det själv.
En annan motgång är själva grejen med att flytta till ett nytt land, och anpassningsperioden. Det tar alltid en stund innan man lyckas anpassa sig till nya saker, som till exempel kultur osv. och det kan vara en stor motgång, då man inte riktigt vet hur man skall bete sig mot varandra i samhället, då det blir kulturkrockar.

2.       Hur byggs fördomar, hur ska de bemötas och hur ska man motverka dem?
Jag tror att fördomar väldigt ofta byggs utifrån kulturer, och hur man ser på dem. Om man som person i Sverige är van vid den svenska kulturen och samhället, plötsligt får uppleva kulturen i ett annat land, som visar sig vara exakt tvärtemot hur kulturen är i Sverige, är det lätt att skapa sig fördomar om den nya kulturen just eftersom man inte är van vid den, och ser den som främmande och okänd.
Andra fördomar kan byggas utifrån människor man möter, eller människor man är omgiven av varje dag, till exempel på en skola. Något som sägs nästan varje dag i skolan är saker som placerar olika klasser i olika grupper, t.ex. naturare i en grupp, samhällare i en annan. 
Och de fördomar som skapas lättast, det tror jag är fördomar om människor som inte är svenska, eller i alla fall de som inte ser svenska ut. Om man bara ser en person som pratar ett främmande språk på gatan, så händer det ofta att man reagerar annorlunda på det.
Fördomar skapas så lätt utifrån nästintill vad som helst, och därför är det svårt att veta hur man skall bemöta dem. Man jag tror att om man får höra fördomar om något, skall man låta bli att döma innan man har satt sig in i situationen kring fördomen, t.ex. fördomar kring kultur. Man skall inte döma en kultur innan man själv varit och upplevt den med egna ögon och ett öppet sinne.
Och det tycker jag även gäller människor, även ifall man har hört fördomar kring en grupp människor eller en enskild individ, så skall man inte själv döma utan att först ha träffat personerna i fråga. Men det är sällan någon som gör det, utan man dömer människor utifrån fördomar man kan ha fått höra från långt håll.

1.        Sammanfatta boken fram till sidan 89. Vad handlar den om? Vilka personer möter vi? Vilka ämnen behandlas? Etc.

Boken handlar om Panthea Rastegar och Amir Irandoust som har flyttat till Sverige med sina två barn Bahar och Shervin. De har väldigt höga förväntningar på hur det kommer att bli att bo i Sverige, och de försöker göra allt de kan för att passa in, och vara en ”vanlig” svensk familj. Alla förutom Bahar, som gör, tycker och tänker exakt som hon vill.
Fram till sidan 89 i boken, så har det mest handlat om händelser i familjens liv. De är händelser som visar på hur familjen försöker passa in i samhället, hur de försöker lära sig svenska, i alla fall Bahars mamma Panthea, hur de gör för att lära känna nya människor och så vidare. Det är alla händelser som visar på hur mycket familjen försöker passa in. Föräldrarna är väldigt accepterande, och speciellt Bahar har lätt för att övertyga dem att låta henne göra olika grejer. Hon har till och med en svensk pojkvän, som hennes föräldrar gillar.

De personer vi oftast möter är Bahar, som är dottern i familjen, hennes mamma Phantea och pappan Amir. Hennes bror är bara med i bakgrunden, han har sällan en stor roll i händelserna. Andra personer vi möter är Moses, som kallas ”Kungen av Kingston”, Bahars pojkvän Markus, hans föräldrar Pernilla och Bengt, och Markus farfar Bertil.

De ämnen som oftast tas upp i boken har med invandring att göra. Det finns exempelvis ett stycke i boken där det är en tv-intervju med en i kommunalrådet som är invandrare och som diskuterar frågor som hon tycker är viktiga för invandrare i samhället.
Det samtalas även kring de olika typerna av invandrare. Enligt Panthea, så finns det många olika typer av invandrare i samhället.
Ett annat ämne som dyker upp ganska ofta, är det där med att passa in någonstans, att hitta ”sin” plats i samhället. Man får ofta läsa om Bahars mamma, och om hur hon försöker passa in, lära sig svenska och bli kompisar med dem på sin arbetsplats. Hon vill även att familjen skall ta till svenska traditioner, såsom midsommarfirandet.

2.      Formulera två frågor till boken som dels knyter an till innehållet, dels till dina egna tankar och känslor.

1.      En fråga som dyker upp i mitt huvud när jag läste dessa sidor, är varför Bahar är så emot allting. Hon är emot att hennes pojkvän försöker bli omtyckt av hennes föräldrar genom att vara trevlig och hitta samtalsämnen att prata om, och jag tycker hon verkar vara emot sin mammas försök på att lära sig svenska. Eller hon uppmuntrar henne inte i vilket fall. Och det får mig att undra varför? Vad är det som gör att Bahar är emot så mycket olika saker?

2.       Och varför är det så viktigt för familjen Irandoust att bli en ”vanlig Svenssonfamilj”? En stor del av boken sedd ur hennes föräldrars perspektiv handlar om hur de vill passa in och om hur de vill visa att dem är en bra familj med bra, svenska värderingar. Visst att invandrare kanske skall försöka anpassa sig lite till samhället, men det betyder inte att dem ska behöva bli en helt vanlig Svenssonfamilj bara för det. Hur kommer det sig att det är så viktigt för Bahars föräldrar?

1.    Utterly – when something is utterly, it is completely. Ex. “I’ve never felt so utterly and completely lost.”

2.    Slender – means thin, or skinny. You can describe a person by saying “She was cool, blonde and slender.

3.    Unaccustomed – something that is unusual, like “she had an unaccustomed scowl on her face.”

4.    Scowl – you can have a scowl on your face, and it’s the same as frown.  Ex. “she had han unaccustomed scowl on her face.”

5.    Dawdled – when you take a long time doing something, for example get dressed, you dawdle over it. Ex. “The morning ritual was soothing, and she dawdled over it.”

6.    Flustered – a person that’s flustered, is a person that is behaving in a confused manner, almost all the time. Ex. “She was the sort of woman who always looked vaguely flustered.”

7.    Painstakingly – when you do something painstakingly, you do it very accurately, or narrowly. You’re critical and make sure that it’s done properly. “He checked his clothes painstakingly, to make sure that there were no leaves or grass on them.”

8.    Renounced – is when you give up, or resign something. It is also when you deny something. Ex. “He’d renounced the darkness.”

9.    Sinister – when something’s sinister, it’s threatening and ominous. Ex. “There was something sinister in the way the bird spread its wings.”

10.  Propel – when you propel someone, it’s almost like you give them a push in the direction they’re about to walk. “Elena allowed Meredith to propel her down the corridor.”

11.  Conquest – when you conquer something, you win, or capture it. Ex. “The rush of triumph at making a conquest.”

12.  Clenched –to clenche around something, is like when you squeeze your hand together, or hold them in a tight grasp. Ex. “He found that his fingers were clenched on the pen he held.”

13.  Patterns - A thought pattern is a way to express you thoughts. Ex. “The pressure of so many thought patterns, was making him dizzy.”

14.  Ruefully – when you for example admit something ruefully, you’re kind of ashamed of what you’re admitting. Ex. “He was tired, and, he admitted ruefully, hungry.”

15.  Resemblance – when there is a resemblance between to people, it means that they look very much alike. Ex. “The resemblance was uncanny.”

16.  Deliberately – when you do something on purpose, or if you’re conscious about what you’re doing. Ex. “He deliberately fixed his attention on the man.”

17.  Wretched – you could say that if you feel wretched, it’s the same as feeling uncomfortable. Ex. “The girl looked wretched, as the teacher turned away from her.”

18.  Courtesy – when you learn courtesy, you learn how to be polite to people. Ex. “The most important things they learned were good manners and courtesy.”

19.  Contempt – when you’re showing contempt for someone, it’s like ypu’re showing them disrespect. Ex. “If an aristocrat don’t dress as befits his position, he is showing contempt for others.”

20.  Nobility – is a class of society that enjoyed inherited social privileges. Ex.”His place had once been among the nobility.

Here is the text I was talking about in the previous blogpost, read and enjoy!

“And what’s wrong with me,” she continued quietly, “that you can’t even look at me, but you can let Caroline Forbes fall all over you? I have a right to know that, at least. I won’t ever bother you again, I won’t even talk to you at school, but I want to know the truth before I go. Why do you hate me so much, Stefan?”
Slowly, he turned and raised his head. His eyes were bleak, sightless, and something twisted Elena at the pain she saw on his face.
His voice was still controlled – but barely. She could hear the effort it cost him to keep it steady.
“Yes,” he said. “I think you do have a right to know, Elena. He looked at her then, meetingher eyes directly, and she thought, That bad? What could be as bad as that? “I don’t hate you,” he continued, pronouncing each word carefully, distinctly. “I’ve never hated you. But you … remind me of someone.”
Elena was taken back. Whatever she’d expected, it wasn’t this. “I remind you of someone else you know?”
“Of someone I knew,” he said quietly. “But”, he added slowly, as if puzzling something out of himself, “you’re not like her, really. She looked like you, but she was fragile, delicate. Vulnerable. Inside as well as out.”
“And I’m not.”
He made a sound that would have been a laught if there had been any humor in it. “No. You’re a fighter. You are … yourself.”

This is a piece that really caught me, because this is the first time Stefan and Elena really talk to each other, and when she finally gets her answer to why Stefan won't talk to her, and to why he ignores her. It is sort of the beginning of their relationship, and I think it's a cute moment! After this part, things are really starting to happen, and the book gets even more exciting than before. Can't wait to read the rest.

Anyway, after that, she gets complitely out of control, she goes to Tyler Smallwood, gets drunk, and then she goes with Tyler, Vickie Bennett and Dick to the graveyard, where some really strange things happen. Elena want’s to go back to the prom, but Tyler convinces her to come with him to his family grave. At first, she doesn’t want to, but then she follows anyway. When they’re there, Tyler almost rapes her! He tears apart her dress, hits her, and tries to kiss her. But she manages to bite his hand, which kind of caught him off guard. And suddenly Stefan is there, and he saves her. And well, he beats the crap out of Tyler. Well deserved, I think, because Tyler really is a big asshole. (Sorry, but it’s the truth!)
Well, short cunclusion of chapter 7 there. But it was a really exciting chapter to read, especially what happened in the graveyard, because at first I couldn’t see Stefan coming, so I thought that Elena would get both raped and abused. But no, Stefan the hero shows up! And thank God for that.

In chapter 8, Stefan takes Elena to the boarding house, so that he can give her a ride home, but they goes up to his room first. And they finally start to talk. Or, at first, Elena is the only one talking. There’s so much she wants to say to him, and this is her chance. Actually, some of it was so good and capturing that I’ll post a summary of it later. But anyway. After Elena’s “speech” to Stefan, he gives her the answers she deserves. And then, when she almost “sees” into his soul, and sees his misery, she can’t resist going to him and taking his hand. At first he rejects her, but two seconds later he kisses her instead.It was a kiss that they’ve both been longing for, for so long. When Stefan drives her home some hours later, the first thing they see at Elena’s house is like 2 or 3 police cars, and a lot of worried people. Meredith and Bonnie is there, and they tell Elena that Vickie Bennett har been attacked by some kind of animal. The chapter ends with Elena telling the police and her aunt about what Tyler did…

After these two chapters, it feels like there's finally starting to be a little more interersting, because until now, the books has been all about Elena's desperate attempts to get Stefan. And even though she has hm now, I don’t think her fight for him is over, not at all. So now I’m excited to read the next chapters, just to see what happens!

Elena Gilbert:
Her age doesn’t say in the book, but she is a senior on high school, so I think she’s 17 or 18… She is the kind of girl that everyone is jealous of, because she has everything! … Or at least she has the beauty and the social status, and of course all the boys that always follow her, and watch her every step. Even though everyone at schools sees her happy face that she shows, she isn’t really happy on the inside, there’s something that’s bothering her, which makes her life kind of sorry. But she can’t point a finger at it, it’s just there. But even though she is the high school queen, and have most influence in school, there’s an insecure part inside her as well, which shows from time to time. For instance, when she tried to talk to Stefan for the first time, and he kind of rejected her, you could almost feel how insecure she became, and how sad she felt because he wouldn’t talk to her. And she blamed herself for that, without reason. Elena is a complex person, and I think it has something to do with her loss of her parents 3 years ago. Even though she has her loving aunt Judith who takes care of Elena and her younger sister Meredith, there’s something missing in Elena’s life. And when she meets Stefan for the first time, it’s almost like she feels that a part of her is falling into place again. In the first chapter of the book, you get the impression that she’s a blonde bitch that always gets what she wants no matter what. But that impression changes after having read 3-4 chapters. Then you see how insecure, and almost shy, she really is. I think that she seems like a really nice person that cares about her friends and family more than her own life.